ÄNTLIGEN!

Äntligen har vår lilla prins kommit till världen, åtta dagar efter beräknat. Så den 13 maj klockan 07.21 såg han för första gången dagens ljus! Så för er som gissat hade både Katta och Sara rätt! Katta var även den som gissade närmast på längd och vikt också. Lillkrabaten var hela 55cm (!) och vägde 4220g så det är en rejäl gosse som ligger här och myser... Oj glömde nästan skriva vad han ska heta, det är en liten Hampus!

En längre story om förlossningen kommer framöver, men allt gick iallafall bra!


ÖVERTID

Idag är det då officiellt övertid för den här graviditeten, och jag är totalt uttråkad!!!!! Tycker ändå att jag klarat mig relativt bra utan att drabbas av tristess men nu är den ett faktum. Visst jag har en del småpyssel jag kan göra, men har ingen ork. Insåg igår när vi skulle till Ica att jag tyckte det var ett nöje att åka runt i bilen, man fick se andra människor och andra hus än dom på gatan utan att för den delen röra en fena. Hur sjukt är inte det?! Bäst du kommer snart lillplutt innan din mamma blir tokig, eller snarare tokigare än hon redan är!


DAGS ATT KOMMA NU!

Så lille plutt, tiden är ute! Dags att bestämma sig för att prova på livet på utsidan mammas mage!


NU ÄR DET DAGS ATT GISSA!

Nu när det bara är 17 dagar kvar tills lillplutten är beräknad tycker jag att det är dags för er att börja gissa: När? Vikt? Längd? Så kom igen nu!

Bild tagen idag efter besöket hos bm, vecka 38 (37+3). Besöket gick för övrigt bra. Magen hade spurtat lite sen förra veckan och sf-måttet ligger nu på 36, mitt emellan den övre kurvan och normalkurvan. Sen hade huvudet fixerat sig, vilket antagligen är anledningen till att foglossningen är lite lättare att hantera nu, så det är positivt! :)




40 DAGAR KVAR

Idag är det bara 40 dagar kvar till beräknad bf. Shit vad tiden går fort nu! Så vad passar inte bättre än en liten bild idag på "jämna dagar kvar" och allt! Bild från vecka 35 (34+1)


BEBIS VS. ALIEN?!

Bloggtorka? Javisst! Men nu börjar ni väl vänja er med att inläggen inte kommer speciellt ofta?! ;)

Kan iallafall meddela att magen just nu verkar växa in en rasande fart. Det tydliga rejäla kickarna har börjat avta och har nu bytts ut mot mer snurra runt rörelser, och att armar och ben trycks utåt ibland. Tycker fortfarande att det ser skumt ut när magen rör på sig så. Har försökt filma så att ni som aldrig sett detta skulle få chansen nu, men icke, busen är lika fotoskygg som sin mor. ;) Men alla har väl någongång sett nån film där det på nån av karaktärerna är något som "bor" inombords, typ en alien eller nåt, och man ser hur det rör sig åt alla möjliga håll och buktar ut lite här och var innan magen tillslut öppnar sig och alien kommer ut?! Exakt så ser det ut! Så jag undrar om det verkligen är en bebis där inne, eller är det möjligen en alien även i min mage?! :)

Jaja, i vilket fall. Nåt är det som växer, och såhär såg det ut igår, slutet av vecka 32 (31+6)


TIDEN GÅR...

... och idag är det faktiskt bara 70 dagar kvar tills vår lille bus är beräknad. Äntligen har tiden börjat gå fortare och veckorna tycks ramla iväg i en rasande fart. Det här inlägget hade jag egentligen tänkt att lägga upp när det var 80 dagar kvar, men den dagen passerade visst utan att jag märkte det ;) Så, idag blir det ett litet "So far, so good?!" inlägg. Först bjuder jag på en en "liten" mage från i veckan.
 
Bild tagen vecka 30 (29+3)
 
Vi börjar från början. Den 29 augusti kom då plusset! En konstig känsla som är svår att beskriva, men lyckan var total. Första veckan som nyplussad måste jag faktiskt ganska bra. Pyttelite illamående och lite trötthet men annars helt okej.
 
Sen nån vecka senare bryter helvetet löst och illamåendet är ett faktum. Så de närmsta månaderna spenderas endast sängliggande, varierat med raska turer till toaletten. :( Som ni förstår gick detta inte att kombinera med jobbet så första heltidssjukskrivningen är det här. Åh tack min underbara mamma som flera gånger kom ner till oss och hjälpte till med allt från hundpromenader till städning och tvättning. Vad hade man gjort utan sin mamma! <3 Och ett stort tack också till mina fantastiska "sambos", som ställde upp till 100% i alla lägen!
 
När jag äntligen börjar piggna till något och inte behöver uppsöka toalett och säng lika ofta försöker jag mig på att börja jobba igen. Först halvtid ett par veckor och sedan fulltid. Gick väl sådär kan man säga. Kroppen sa genast ifrån och efter cirka tre veckor (var dock varit hemma typ var tredje dag även under dessa veckor) gick det inte längre. Ny sjukskrivning. Den här gången börjar vi med att prova att jag ska jobba 75% av mina timmar, och med en begränsning på sex timmar per arbetspass. Vilket verkar funka bra, trots att julrushen börjat dra igång på jobbet. Men det var kanske tur det också eftersom man då inte har tid på att fundera på hur man faktiskt mår. Inte förrän man kommer hem och mår pytonilla och är så trött att man knappt vet vad som är upp och ner...
 
Nu har vi även börjat berätta för våra närmaste och vår lilla skatt, men håller det fortfarande hemligt för övriga. Helt officiellt gör vi det via facebook dagen efter rutinultraljudet som vi var på den 11 december. Det är även först efter detta som jag börjar känna att all skit man gått igenom faktiskt kan vara värt det! :)
 
Nästa bakslag. I slutet av veckan innan julafton får jag magsjuka. Jag som ALDRIG får det annars får givetvis det nu. Klubbad igen! Ny sjukskrivning ett par dagar för att jag ska hinna återhämta mig och samla på mig ny vätska.
 
På självaste julafton fick jag nog den bästa julklappen jag kunde önska mig! Första riktiga sparken/buffen! Total lycka! Då var jag i vecka 22 (21+0) Första gången P kunde känna rörelse på utsidan magen var i vecka 23 (22+1)
 
Nytt bakslag. Började också på julafton/juldagen nångång. Rejäl förkylning. Kan verkligen inte minnas när jag var så förkyld senast. Att jag var gravid och att kroppen inte hunnit återhämta sig 100% från magsjukan gjorde nog sitt. Men, kämpe som man är släpade man sig till jobbet, till total mellandagsrearusch. Inte så smart kanske. Redan efter två timmar orkade kroppen inte längre, och jag fixade inte längre att stå upp. Så det var en gråtande Ann-Helen som tvingades ge upp och blev hemskickad från jobbet. Så med en ny sjukskrivning från läkaren på 1,5 veckor för att jag verkligen skulle bli frisk var bara att tacka och ta emot.
 
Tillbaka på jobbet igen. Taggad till tusen! Piggare än på länge (vilket i och för sig kanske inte var så jättesvårt...) var jag åter på jobbet igen, dock fortfarande bara 75% av min tid. Men piggheten hade en baksida. En pigg Ann-Helen är en ganska aktiv Ann-Helen på jobbet vilket gjorde att foglossningen som legat och ruvat ett tag blev allt värre. Goda råd från sjukgymnast syster Caroline hjälpte inte längre. Besök hos sjukgymnast för nya övningar och ett stödbälte. Men det hjälpte inte heller. Smärtan blir värre och gör att jag inte kan sova på nätterna, vilket också gör att illamåendet också kommer tillbaka. Som över en natt slog det till rejält och den 24 januari funkade det inte att jobba längre. Kryckor fick inhämtas hos sjukgymnasten, och där är jag nu.. Hemma hela dagarna utan att veta vad man ska hitta på för stillsamma aktiviteter, och dagarna går ganska långsamt. Iallafall fram tills min älskade P kommer hem från jobbet och kan underhålla mig!
 
Är så himla glad att vi redan i början av januari, när jag faktiskt var relativt pigg, fick klarat av de flesta större inköpen som man behöver göra. Nu är inte flänga runt i butiker och sånt nåt som står på min dagordning direkt.

Insåg att det här inlägget nästan blivit som en ända lång klagan. Det var inte riktigt så det var tänkt, men det är ju faktiskt så det har känts. En fysiskt jobbig graviditet, blir också jobbig psykiskt. Man grubblar mycket: "Ska det här illamåendet nånsin gå över?" "Sjukskriven läkaren mig?" "Godkänner försäkringskassan sjukskrivningen?" "Kommer jag nånsin tycka att det är värt det?" "Får jag nu sjukskrivning resten av tiden?"  Ja, det är mycket som snurrar i huvudet och det dåliga samvetet för att man är krävande hemma, och inte heller kan ge hundarna det dom behöver på dagarna spökar också. Men jag kan faktsikt inte göra mer än jag faktiskt gör, och det handlar om en begränsad tid trots allt.
 
Nu gäller det bara att se framåt! Det ska ju trots allt komma något bra utav det hela, och det är ju faktiskt det man måste tänka på! Busen som sparkar och knuffar inuti min mage ska vi faktiskt relativt snart få träffa!
 
 

NU VAR DET KLIPPT

Varför gå till frisören och bara klippa dom knappt tre centimeter som var slitna?! Nä, ska jag klippa mig, vilket händer en sisådär en gång per halvår om jag har tur, får det minsann vara rejält. Så tre centimeter blev istället nästan tre decimeter! :) Himla skönt att bli av med det långa. Kommer kännas sjukt konstigt när man ska kamma sig i början men det är det värt!
 
Idag var det också dags för besök hos barnmorskan igen, och det första mäta magen mötet. Spännande att äntligen få mått på hur mycket kulan egentligen växer. Sf måttet den här veckan låg på 27, vilket var strax under den övre kurvan, så vi får se hur det växer på framöver! Nu har jag även fått bokat in alla resterande tider hos barnmorskan ända fram till bf, plus det extra ultraljudet vi ska på för att se så att moderkakan flyttat sig som den ska. Det är skönt att ha lite att se fram emot när man går här hemma...

VECKA 27

Längesedan en mage så här kommer veckans. Bild tagen vecka 27 (26+1).


LÄKARBESÖKET

Idag var jag på läkarbesöket som jag på förhand kände att det kommer bestämma hur fortsättningen på graviditeten kommer se ut, fortsatt pina och mycket tårar eller faktiskt en chans å vara lycklig. Och nu efteråt känner jag att nu kan jag äntligen pusta ut. Nu är jag helt sjukskriven ända fram till den 6 mars på grund av helvetes foglossningen. Efter det börjar en ny oviss period, fortsatt sjukskrivning eller graviditetspenning, men det tar vi då.

Nu ska jag försöka försöka fokusera all min energi på att jag, busen i magen och P ska må bra, och försöka ta tillvara på den här tiden. Även om jag är begränsad rörelsemässigt så får jag fokusera på hjärnaktivitet och hitta lite vardagslyx mitt i allt det onda! Kanske till och med kommer ha lite mer energi att lägga på bloggen också! :)

Så, vi hörs snart igen mina vänner!


JAN. 24, 2013

Här går veckorna sakta men säkert framåt. Längesedan mitt förra inlägg, men det har vart en kämpig tid sen dess. Foglossningen blir bara värre och värre, så efter ytterligare ett besök hos sjukgymnasten idag fick ett par kryckor följa med hem :( Försökte mig på att jobba igår men det gick inte, och man straffades rejält för detta tappra försök inatt och idag.. Sjukskriven resten av veckan i avvaktan på nästa läkarbesök på måndag, då får vi se vad som ska hända framöver. Så här ligger jag återigen i min säck och vet inte riktigt vad jag ska hitta på.. Tips mottages mer än gärna!

 


PREGGOKLAGAN

Idag är en sån dag huvudet är betydligt piggare än kroppen. Satte i förmiddags igång med rens i klädkammaren och var riktigt på g. Men tyvärr fick jag inte hålla på speciellt länge innan kroppen sa ifrån, med foglossning from hell! :( Så nu sitter jag här i min sittsäck och är sjukt rastlös, men varje steg är nästintill olidligt så det får bli såhär resten av dagen...

Jag är iallafall sjukt nöjd med min sittsäck investering eftersom att sitta/ligga på soffan också gör ont. Så det får bli dagens tips till alla preggon med foglossning, en traditionell sittsäck (ni vet en sån typ ALLA hade när man var liten!). Provade även att sitta i lite mer designade varianter (fatboy mfl.) men den vanliga vann mitt test! Den formar sig mer runt höfterna och ger därmed mer stöd mot en ond kropp som behöver allt stöd den kan få. Dessutom var den lite smidigare än förvara när den inte används eftersom den är betydligt mindre.

VECKA 24

Får blir en snabbis idag! Magen vecka 24 (23+3)


RAPPORT

Kom på att jag kanske ska avlägga en liten rapport efter mitt besök hos bm igår. Den här gången var det dags att lyssna på hjärtat, och det slog så fint så! Sen att det är en buse som inte vill ligga stilla fick vi än en gång bekräftat. Rymde iväg flera gånger när bm försökte hitta rätt! Blev ju lite orolig för några dagar sen när jag inte kände speciellt myclet rörelse i magen, men tydligen är det vara kurragömma lekar som gäller. Eftersom vi nu med säkerhet vet att det var rörelse när vi försökte lyssna, men inte heller då kände jag någonting. Beror nog helt enkelt på placeringen och på vad jag själv gör på dagarna. Sitter jag ner trycks ju magen ihop och då känner jag mer aktivitet!

Det var även dags för kontroll av mitt blodvärde igen också, som tyvärr gått ner. :( Så nu hoppas vi att min mage klarar av järntabletterna och inte protesterar allt för mycket. En vanlig biverkning stod i bipacksedeln är kräkningar, hur kul är den då?! Har inte jag fått nog av den varan kan man tycka!

Så nu hoppas vi bara på att förkylningen jag har nu ska försvinna helt också! Ja, jag åkte ju på världens förkylning innan jag ens hunnit återhämta mig helt från magsjukan, så man kan säga att jag varit helt klubbad senaste veckorna. Försökte mig på att jobba på annandagen men fick gå hem då kroppen va så sliten av magsjuka och förkylning att jag inte ens orkade stå upp... Men nu är det som sagt på bättringsvägen och det blir jobb i helgen igen! Låt mig nu bara vara frisk ett tag framöver! Jag vill kunna njuta!


EN SNABB MAGE

Insåg att det var ett tag sen jag la upp den förra magbilden så här kommer dagens tagen liten på språng nu innan besöket hos bm. Bild från vecka 23 (22+3)


MAGSJUK OCH UTLOVAD BILD

Idag ligger man då hemma magsjuk :( Hur kul är den då? Men inte mycke att göra åt utan det är bara att genomlida.

Här kommer förresten också den första bilden på bebiskulan på allmän begäran. Den är av förklarlig själ då inte tagen idag utan igår. Så bild från vecka 21 (20+3)


FÖRSTA JULKLAPPEN?!

Igår när jag var en sväng in till stan hittade jag dessa fräcka förvaringsboxar. Kunde inte låta bli, så nu kan man nog säga att vår lille fis redan fått sig två julklappar ;)

Än så länge ekar det relativt tomt i boxarna, så när som på de små strumporna jag packat in till P som "Grattis du ska bli pappa present" när han skulle få reda på att plusset kommit! Har ju spanat in vad som kommer på babyrean på jobbet (sjukt farligt att jobba som man gör ibland) så lite inköp är planerade till mellandagarna. Så min plan är att det vi köper innan krabaten är född ska få vila i boxarna tills det är dags :) och sedan blir det fina boxar att ha i barnrummet till diverse prylar!


HALVTID :)

Äntligen passerade den där jäkla procentmätaren halvtid! :)


GLÖGGKVÄLL

Ja, idag spenderar jag mesta delen av tiden på soffan. Känner mig inte riktigt fit for fight och ikväll är det dags för årets glöggkväll här hemma, så det är bäst att ladda batterierna! Dock blir det glöggkväll version light iår eftersom orken att vräka på med mängder av hemgjort julgodis inte finns, å inte heller har julpyntet kommit på plats. Men vad gör det?! Det är ju trots allt sällskapet som är det viktigaste! :)

Inte heller gårdagen var någon höjdare. :( Riktigt stolt över att jag trots allt tog mig igenom mina sex timmar på jobbet. Det hade aldrig funkat utan mina fantastiska kollegor som lät mig ha "lagertjänst" hela dagen, och på så sätt slapp utsätta mig för kundkontakt vilket inte är det allra mysigaste när man känner att maginnehållet mer är uppe i halsen än i magen. Men däremot kan jag säga att det är sjukt farligt att stå och plocka upp en massa babykläder! Tror ni jag blev shoppingsugen eller?!? ;)

Ha en fin tredje adventshelg allesammans!


1 + 1 = 3

Ja, då har den stora dagen kommit då vi bestämt oss för att göra det helt officiellt att vår lilla familj i maj kommer att bli en liten större familj om allt går som planerat. Å nej, det är inga fler hundvalpar på gång utan den här gången är det en tvåbent liten krabat! :)
 
Vi var på ultraljudet igår och fick se vår lilla plutt för första gången i full action. Det bjöds på beslutsångest för vilken ställning som var skönast att ligga i (måste vara arv från mamma) smackande med munnen (arv från pappa), sträckande på långa fina ben (definitivt inte från mamma ;) ) och tumsugande (hmm, undrar vem det kommer ifrån)
 
 
Det här är alltså anledningen till att mitt sommarlov från bloggen blev betydligt längre än beräknat. Jag har helt enkelt inte orkat! Mina senaste månader har mestadels bestått av soffliggande och kräkningar, så bloggande har inte ens funnits på kartan i min värld! Men nu är jag bättre, tillbaka nästan fulltid på jobbet, och efter ultraljudet igår har jag äntligen insett att allt lidande är värt det! Allt för mitt lilla hjärta!
 
Så bloggandet är tillbaka för jag vet att flera på hemmaplan gärna vill följa oss på den här resan. Men jag lovar också att det börjar klia lite i mina pysselfingrar igen (måste vara sundhetstecken om nåt) så det blir nog en del sådana inlägg också framöver och inte bara massa preggo-snack!
 
Ta hand om er mina vänner, så hörs vi snart igen!
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0