ÄNTLIGEN!

Äntligen har vår lilla prins kommit till världen, åtta dagar efter beräknat. Så den 13 maj klockan 07.21 såg han för första gången dagens ljus! Så för er som gissat hade både Katta och Sara rätt! Katta var även den som gissade närmast på längd och vikt också. Lillkrabaten var hela 55cm (!) och vägde 4220g så det är en rejäl gosse som ligger här och myser... Oj glömde nästan skriva vad han ska heta, det är en liten Hampus!

En längre story om förlossningen kommer framöver, men allt gick iallafall bra!


ÖVERTID

Idag är det då officiellt övertid för den här graviditeten, och jag är totalt uttråkad!!!!! Tycker ändå att jag klarat mig relativt bra utan att drabbas av tristess men nu är den ett faktum. Visst jag har en del småpyssel jag kan göra, men har ingen ork. Insåg igår när vi skulle till Ica att jag tyckte det var ett nöje att åka runt i bilen, man fick se andra människor och andra hus än dom på gatan utan att för den delen röra en fena. Hur sjukt är inte det?! Bäst du kommer snart lillplutt innan din mamma blir tokig, eller snarare tokigare än hon redan är!


DAGS ATT KOMMA NU!

Så lille plutt, tiden är ute! Dags att bestämma sig för att prova på livet på utsidan mammas mage!


TROGEN MEDHJÄLPARE

Min lilla plutt (som inte är jätteliten längre och 4 år men ändå) är en hund som gärna hjälper till när det ska fixas här hemma. Målning eller skruva möbler, det kvittar! Så igår när spjälsängen skulle skruva ihop var han självklart med, och först ut som försökskanin!


NU ÄR DET DAGS ATT GISSA!

Nu när det bara är 17 dagar kvar tills lillplutten är beräknad tycker jag att det är dags för er att börja gissa: När? Vikt? Längd? Så kom igen nu!

Bild tagen idag efter besöket hos bm, vecka 38 (37+3). Besöket gick för övrigt bra. Magen hade spurtat lite sen förra veckan och sf-måttet ligger nu på 36, mitt emellan den övre kurvan och normalkurvan. Sen hade huvudet fixerat sig, vilket antagligen är anledningen till att foglossningen är lite lättare att hantera nu, så det är positivt! :)




PYSSELDAGS

Jag har tyckt att det vart svårt att hitta fina taklampor som passar i ett barnrum så igår åkte sax och självhäftande plast fram. Remsor i tre olika bredder och fyra olika färger klipptes till och sen var det bara att montera ihop alltsammans!

Hade egentligen velat ha fler olika färger, men det var dessa jag hade hemma. Fördelen med den självhäftande plasten är att jag lätt kan byta ut några remsor när jag hittar fler färger på rullar! Himla bra!


VÅRVÄRME

Vårvärmen som är ute idag kan inte annat än uppskattas av en tjockis som jag som inte längre har någon knäppbar jacka. Äntligen!


FÖDELSEDAGSPRESENT

Födelsedagen har passerat för ett par dagar sen, så igår passade jag på att bjuda hem mina underbara vänner på lite tårta och massa tjöt! Eftersom jag inte varit speciellt social senaste halvåret och har bokat av en massa träffar tyckte jag att det var lika bra att bjuda in alla mina flickor på samma gång! Fick en väldigt fin present också som jag velat ha sen jag såg dom! Har bara nämnt det för en av vännerna en gång men det kom hon minsann ihåg! Så tack än en gång flickor både för den trevliga sällskapet, blommorna och presenten! Älskar er! Saknar er mycket även om jag inte orkar träffas så ofta! <3

Bilden är väldigt kass, men ni ser nog mina nya fina iittalaljusstakar som gör sig väldigt bra här hemma!



INGET GÅR SÄKERT

Inte ens strykbrädan kunde känna sig säker när Ann-Helen går hemma! Så bort med det gamla trasiga tyget som suttit på den ärvda strykbrädan så länge jag kan minnas, och på med ett nytt, fräscht! Det nya tyget känns lite mer Ann-Helen och passar betydligt bättre in i "nya" tvättstugan, så nu kan jag låta den stå framme med gott samvete!

Bilder på "nya" tvättstugan tar vi en annan dag. Håll tillgodo med Före-Efter på strykbrädan så länge!

 


40 DAGAR KVAR

Idag är det bara 40 dagar kvar till beräknad bf. Shit vad tiden går fort nu! Så vad passar inte bättre än en liten bild idag på "jämna dagar kvar" och allt! Bild från vecka 35 (34+1)


BEBIS VS. ALIEN?!

Bloggtorka? Javisst! Men nu börjar ni väl vänja er med att inläggen inte kommer speciellt ofta?! ;)

Kan iallafall meddela att magen just nu verkar växa in en rasande fart. Det tydliga rejäla kickarna har börjat avta och har nu bytts ut mot mer snurra runt rörelser, och att armar och ben trycks utåt ibland. Tycker fortfarande att det ser skumt ut när magen rör på sig så. Har försökt filma så att ni som aldrig sett detta skulle få chansen nu, men icke, busen är lika fotoskygg som sin mor. ;) Men alla har väl någongång sett nån film där det på nån av karaktärerna är något som "bor" inombords, typ en alien eller nåt, och man ser hur det rör sig åt alla möjliga håll och buktar ut lite här och var innan magen tillslut öppnar sig och alien kommer ut?! Exakt så ser det ut! Så jag undrar om det verkligen är en bebis där inne, eller är det möjligen en alien även i min mage?! :)

Jaja, i vilket fall. Nåt är det som växer, och såhär såg det ut igår, slutet av vecka 32 (31+6)


TIDEN GÅR...

... och idag är det faktiskt bara 70 dagar kvar tills vår lille bus är beräknad. Äntligen har tiden börjat gå fortare och veckorna tycks ramla iväg i en rasande fart. Det här inlägget hade jag egentligen tänkt att lägga upp när det var 80 dagar kvar, men den dagen passerade visst utan att jag märkte det ;) Så, idag blir det ett litet "So far, so good?!" inlägg. Först bjuder jag på en en "liten" mage från i veckan.
 
Bild tagen vecka 30 (29+3)
 
Vi börjar från början. Den 29 augusti kom då plusset! En konstig känsla som är svår att beskriva, men lyckan var total. Första veckan som nyplussad måste jag faktiskt ganska bra. Pyttelite illamående och lite trötthet men annars helt okej.
 
Sen nån vecka senare bryter helvetet löst och illamåendet är ett faktum. Så de närmsta månaderna spenderas endast sängliggande, varierat med raska turer till toaletten. :( Som ni förstår gick detta inte att kombinera med jobbet så första heltidssjukskrivningen är det här. Åh tack min underbara mamma som flera gånger kom ner till oss och hjälpte till med allt från hundpromenader till städning och tvättning. Vad hade man gjort utan sin mamma! <3 Och ett stort tack också till mina fantastiska "sambos", som ställde upp till 100% i alla lägen!
 
När jag äntligen börjar piggna till något och inte behöver uppsöka toalett och säng lika ofta försöker jag mig på att börja jobba igen. Först halvtid ett par veckor och sedan fulltid. Gick väl sådär kan man säga. Kroppen sa genast ifrån och efter cirka tre veckor (var dock varit hemma typ var tredje dag även under dessa veckor) gick det inte längre. Ny sjukskrivning. Den här gången börjar vi med att prova att jag ska jobba 75% av mina timmar, och med en begränsning på sex timmar per arbetspass. Vilket verkar funka bra, trots att julrushen börjat dra igång på jobbet. Men det var kanske tur det också eftersom man då inte har tid på att fundera på hur man faktiskt mår. Inte förrän man kommer hem och mår pytonilla och är så trött att man knappt vet vad som är upp och ner...
 
Nu har vi även börjat berätta för våra närmaste och vår lilla skatt, men håller det fortfarande hemligt för övriga. Helt officiellt gör vi det via facebook dagen efter rutinultraljudet som vi var på den 11 december. Det är även först efter detta som jag börjar känna att all skit man gått igenom faktiskt kan vara värt det! :)
 
Nästa bakslag. I slutet av veckan innan julafton får jag magsjuka. Jag som ALDRIG får det annars får givetvis det nu. Klubbad igen! Ny sjukskrivning ett par dagar för att jag ska hinna återhämta mig och samla på mig ny vätska.
 
På självaste julafton fick jag nog den bästa julklappen jag kunde önska mig! Första riktiga sparken/buffen! Total lycka! Då var jag i vecka 22 (21+0) Första gången P kunde känna rörelse på utsidan magen var i vecka 23 (22+1)
 
Nytt bakslag. Började också på julafton/juldagen nångång. Rejäl förkylning. Kan verkligen inte minnas när jag var så förkyld senast. Att jag var gravid och att kroppen inte hunnit återhämta sig 100% från magsjukan gjorde nog sitt. Men, kämpe som man är släpade man sig till jobbet, till total mellandagsrearusch. Inte så smart kanske. Redan efter två timmar orkade kroppen inte längre, och jag fixade inte längre att stå upp. Så det var en gråtande Ann-Helen som tvingades ge upp och blev hemskickad från jobbet. Så med en ny sjukskrivning från läkaren på 1,5 veckor för att jag verkligen skulle bli frisk var bara att tacka och ta emot.
 
Tillbaka på jobbet igen. Taggad till tusen! Piggare än på länge (vilket i och för sig kanske inte var så jättesvårt...) var jag åter på jobbet igen, dock fortfarande bara 75% av min tid. Men piggheten hade en baksida. En pigg Ann-Helen är en ganska aktiv Ann-Helen på jobbet vilket gjorde att foglossningen som legat och ruvat ett tag blev allt värre. Goda råd från sjukgymnast syster Caroline hjälpte inte längre. Besök hos sjukgymnast för nya övningar och ett stödbälte. Men det hjälpte inte heller. Smärtan blir värre och gör att jag inte kan sova på nätterna, vilket också gör att illamåendet också kommer tillbaka. Som över en natt slog det till rejält och den 24 januari funkade det inte att jobba längre. Kryckor fick inhämtas hos sjukgymnasten, och där är jag nu.. Hemma hela dagarna utan att veta vad man ska hitta på för stillsamma aktiviteter, och dagarna går ganska långsamt. Iallafall fram tills min älskade P kommer hem från jobbet och kan underhålla mig!
 
Är så himla glad att vi redan i början av januari, när jag faktiskt var relativt pigg, fick klarat av de flesta större inköpen som man behöver göra. Nu är inte flänga runt i butiker och sånt nåt som står på min dagordning direkt.

Insåg att det här inlägget nästan blivit som en ända lång klagan. Det var inte riktigt så det var tänkt, men det är ju faktiskt så det har känts. En fysiskt jobbig graviditet, blir också jobbig psykiskt. Man grubblar mycket: "Ska det här illamåendet nånsin gå över?" "Sjukskriven läkaren mig?" "Godkänner försäkringskassan sjukskrivningen?" "Kommer jag nånsin tycka att det är värt det?" "Får jag nu sjukskrivning resten av tiden?"  Ja, det är mycket som snurrar i huvudet och det dåliga samvetet för att man är krävande hemma, och inte heller kan ge hundarna det dom behöver på dagarna spökar också. Men jag kan faktsikt inte göra mer än jag faktiskt gör, och det handlar om en begränsad tid trots allt.
 
Nu gäller det bara att se framåt! Det ska ju trots allt komma något bra utav det hela, och det är ju faktiskt det man måste tänka på! Busen som sparkar och knuffar inuti min mage ska vi faktiskt relativt snart få träffa!
 
 

JAG FÖRSTÅR INTE...

...Varför det ska vara så svårt att få till några blogginlägg. Trodde ju att jag skulle kunna ta tag i detta nu när jag ändå är hemma hela dagarna och inte gör ett smack! Men nejdå, ingen inspiration alls!
 
Händer ingenting på pyssel och inredningsfronten här hemma så inga sådana inlägg kan skrivas. Visst skulle väl kunna slänga in fler inlägg och graviditeten, men det känns som om de flesta skulle bli väldigt likadana. De skulle nog inte bli mer än någon bild på magen, en snabb text om att det är ny vecka, och att foglossningen gör pissont, och att jag mår illa igen. Hur kul är det att läsa om då?! Har iallafall planerat in ett litet "Så här långt..." inlägg snart så jag siktar in mig på det nu. Ska till barnmorskan igen den här veckan också, så det kanske till och med kommer två nya inlägg. Det ni!

KÄRLEKENS DAG

Idag är det alla hjärtans dag om någon missat det! ;) Gillar inte att det blivit sån köphysteri kring dagen när folk "måste" köpa massa svindyra presenter.. Nä, sånt gillar jag inte! Däremot gillar jag dagen i sig! En dag det finns anledning att kramas lite extra och skämma bort sina nära med små pyssel! Här hemma lyxade vi till middagen men efterrätt såhär mitt i veckan, då jag bjöd mina sambos på extra kärleksfulla plättar med marinerade bär och grädde! Mumsigt värre! Å det behövs inte mer än lite extra vardagslyx för att dagens ska bli lite speciell!

Så mina nära och kära.. Även om jag inte orkat pyssla ihop nåt till er iår så ska ni veta att jag tänker på er! Ni finns alltid i mitt hjärta!


NU VAR DET KLIPPT

Varför gå till frisören och bara klippa dom knappt tre centimeter som var slitna?! Nä, ska jag klippa mig, vilket händer en sisådär en gång per halvår om jag har tur, får det minsann vara rejält. Så tre centimeter blev istället nästan tre decimeter! :) Himla skönt att bli av med det långa. Kommer kännas sjukt konstigt när man ska kamma sig i början men det är det värt!
 
Idag var det också dags för besök hos barnmorskan igen, och det första mäta magen mötet. Spännande att äntligen få mått på hur mycket kulan egentligen växer. Sf måttet den här veckan låg på 27, vilket var strax under den övre kurvan, så vi får se hur det växer på framöver! Nu har jag även fått bokat in alla resterande tider hos barnmorskan ända fram till bf, plus det extra ultraljudet vi ska på för att se så att moderkakan flyttat sig som den ska. Det är skönt att ha lite att se fram emot när man går här hemma...

bloglovin

Om

Min Profilbild

RSS 2.0